/ Livet / Väder & Vind / Våren / covid-19 /

Manopassiv

Det är den här våren plus coronan som har ställt till det. Det är svinkallt ute och det enda som syns är små embryon till knoppar och ÄNDÅ har jag fått pollenallergi. Näsan svider och ögonen svider. Alltså trots väldigt låga pollennivåer här uppe i Luleå. Jag har skaffat piller och nässpray som förvisso hjälper men som jag blir supertrött av. Jag vill bara sova zzzz.
 
IGÅR var faktiskt hoppets dag och vi skyndade oss att montera upp hammocken, som är mitt superställe under sommaren. Vi kunde t.o.m. dricka kaffe på altanen efter middagen. Jag i hammocken, där jag sen satt kvar ända till vid 19-tiden och mannen på en bekväm stol intill utan räckhåll för den ganska kalla vinden. Hoppet tändes om värme och sol från och med nu.
 
 Ynkliga knoppar i vildvinet
 
MEN idag är det samma gråa, trista, regniga, kalla väder igen. Hade det inte varit för coronan så hade jag/vi åkt iväg nånstans där det är varmare, mycket varmare...
 
Mannen drar iväg till gymmet varje dag för träning och bastu. Energisk som få. Jag blir bara trött när jag ser honom. Inte på honom då, men på energin han har.
 
Nä, nu har jag gnällt färdigt tror jag. Bara en sak till: Tomaterna, som vi hade tänkt gödsla och plantera i hinkar för utplacering i växthuset. Av detta blev det intet eftersom vi står ute och gör det. Har för första gången i växthushistorien köpt hönsgödsel och DEN tar man inte in i huset. Ja ni förstår...
 
Med hopp om sol & värme 😇
/ Kikki
 
 
...............................................